Tack och godnatt!

Sträckning är nog bristning.
Första 2k gick bra och försiktigt. Kring 2.5 började det strama lite i vaden och jag stannade och töjde den lite efter det kunde jag knappt ta ett löpsteg. Gick hem...

Nu försöker jag få en tid hos någon specialist men det verkar inte som jag kna komma förrän på måndag.

Hur som helst så är ju sthlm marathon körd. Det lär nog vara åtminstone en månads rehab nu.
Berlin marathon nästa då.


Prylarna hade kommit. Men den glädjen blev ju kortvarig. Mina nya Kinvara 2 fick ju en ganska trist invigning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0