Så jävla trött.

Nu borde förkylningen komma snart gissar jag. New York-resan är gjord och Lidingöloppet sprunget så nu blir det lite lugnare med inte så mycket planerat.

Kom hem i fredags och var hemma ett par timmar och packade om och åkte till stockholm. Tog en sömntablett på kvällen för att inte riskera att vakna tidigt p.g.a jetlaggen. Gick upp vid åtta och drack en halvliter maxim och käkade två ägg, en timme senare åkte göten ner och vid tio en macka och mer sportdryck. Det kändes lagom då men nu när jag läser det så ser jag att det är verkligen för lite.

Kom fram till Lidingövallen strax innan tolv och satte mig ner en stund för jag tänkte att det var ganska gott om tid. Studerade banan lite och ser efter ett tag att det är ju fan rätt långt till Koltorp där starten går.
Följer strömmen bort och när klockan börjar närma sig halv ett förstår jag att det kan bli bråttom med toalettbesök och allt. River av mig överdragsbyxorna och börjar raska på lite men efter en stund börjar jag bli omsprungen av folk från startgrupp 4 som startar 10 minuter senare än jag(!), nu jävlar är det brådis! Upp i skogen för att lätta på trycket och sen var det till att börja springa. Kommer fram till min fålla med två minuter till godo, knyter skorna, riggar klockan och sen gick starten.

Väntade på en tidmatta att starta klockan på men det var ingen så mitt pass i klockan är 220m för kort, inte hela världen men jävligt irriterande där och då i.o.m att de första hundra metrarna gick sjukt sakta. Men jag försökte komma ihåg min plan att bara ta det lugnt i början och ta första fem på runt 26 men dom planerna grusades rätt snart när jag märkte den helt sjuka jävla trängseln. Nu bannar jag mig riktigt hårt för min klantighet, om jag bara hade kommit i tid till startfållan så hade jag kunnat ställa mig längre fram.

Första femman enligt klockan på 27:22 men blev nog kring 30. Efter 10 började den värsta trängseln släppa och jag börjar springa om folk. Men det var jobbigt som fan att springa om hela tiden för att banan var så smal på vissa ställen så vid ompasseringarna fick man ta ett kliv ut i skogen bland rötter och skit.
Andra femman på 24:53 och det hade varit perfekt om den första gått enligt planen.
Tredje femman börjar jag räkna i huvudet på hur mycket jag måste öka för att kunna klara 2:30 och då gick det lite snabbare, 24:01.

Upp till 18km så var det hur lätt som helst om man jämför med kvarvarande 12. Fy fan! Vidiriga jävla backar var det. Fjärde femman gick på 24:58 som också var helt ok och där någonstans började jag snacka med en kille som satsade på samma sluttid och vi bestämmer oss för att hjälpa varandra att dra på lite och hålla ett högre tempo. Han hade sprungit ett par gånger förut så han varnade mig för kommande backar och hur man skulle gå uppför istället för att springa och dra på sig syra. Aborrbacken var inte så jävla farlig ändå som man fått höra men efter den var jag rejält trött samt att min sopiga frukost började sina i magen.

26:44 går näst sista femman på och då börjar jag nog förstå att 2:30 är kört. Men istället för att ge upp och börja springa i ett behagligt tempo sista fem så tänkte jag satsa mig ur tröttheten, det har funkat förr. Tog en extra mugg powerade och lyckades få tag på en halv banan på den näst sista vätskan. Sen försökte jag trycka på lite och det gick helt ok, sista femman på 26:09 och den gick kanske inte så snabbt på papperet men snabbt mentalt. Jag blir nästan förvånad när jag hör publiken ropa att det bara är 1km kvar. Kom i mål på 2:36:41 och jag är väl nöjd med det men det hade varit jävligt skönt att kommit in under 2:30, men jag får göra ett nytt försök om två år.
Tempot igår på en mara minus backar tror jag nog hade räckt till en sluttid kring 3:30.

Distans:    29.78 km
Tid:    2:34:10
Medeltempo:    5:11 min/km
Medelpuls:    173 slag/min 87 % av maximal
Maxpuls:    185 slag/min


I målområdet trycker jag i mig allt jag kan för jag var så sjukt hunrig. Tackade Magnus som jag sprang med på slutet för hjälpen och anti kramp-tabletten som han gav mig innan dom värsta backarna.  Kommer hem till Mackan strax innan klockan fem och dricker min första drink typ en minut senare. Sen blev det 40-årsfest för syrran och Helena! Träffade mycket folk som jag inte sett sen jag var liten.

Kom hem idag vid fyra, käkade och somnade direkt och sov till sju. Ett riktigt konstigt men jävligt roligt dygn! Särskilt dom sista timmarna.

Nu ska jag ta ett par lugna pass i veckan och sen ska jag försöka mig på ett program på typ 10 veckor som ska ge mig en snabbare miltid. Sen efter det så börjar marathonträningen för stockholm nästa år.

Så säger vi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0