Marathonday.

 
Inte min snabbaste mara men kanske den jag kommer vara mest stolt över. Gick LÄTT upp till 30 men sen handlade det om att klara sig levande i mål. Kvittot på för lite träning och skador kom som ett brev på posten då när det var cirka 10km kvar. Men vaden höll hela vägen så nu kan jag börja träna igen. Ramlade i mål på strax under fyra timmar.
 
Bara för två veckor sen klarade jag knappt 10km utan att få känningar i vaden. Så nöjd, det är jag!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0